Råd & Tips till dig som är anhörig
Vi i FPS har mycket lång erfarenhet av att vara anhöriga i den psykiatriska vården. Under åren har vi lärt oss mycket, både genom att följa/stötta våra närstående, genom att läsa litteratur och lyssna på erfarna forskare och föreläsare.
-men framför allt har vi lärt oss mycket av varandra.
Vi har även förtroendet att kunna få ta del av hur anhöriga gör/gjort för att klara av pressade situationer. Även om psykisk sjukdom och ohälsa naturligtvis yttrar sig olika från fall till fall beroende på personlighet och miljö, så verkar nedanstående råd gå som en röd tråd
Skaffa dig kunskaper om funktionshindret och dess konsekvenser i vardagen
Ju mer du lär dig, desto bättre kan du och din närstående hantera sjukdomen/tillståndet och dess konsekvenser i både vardagen och för omgivande familj och nära. Gå med i en diagnosbaserad kurs och/eller en stöd- och kamratgrupp/studiecirkel. Där kan du få kunskap om diagnoser och ni kan ta reda på vilken vård och rehabilitering som region och socialpsykiatri eller habiliteringsverksamhet kan erbjuda, inom Örebro län. Du får även träffa andra anhöriga där ni kan byta erfarenheter. Vår anhörigkonsulent kan oftast ge tips om olika anhöriggrupper i länet. Du kan även fråga ansvarig läkare om var du kan hitta bra diagnosinformation, där även anhörigperspektivet lyfts.
Var lyhörd för den psykiskt funktionshindrades behov
Iaktta och lär dig vad som är bäst för just din närstående och vilka värderingar och krav hen har på livet. Använd din intuition och låt alltid din närstående delta i alla beslut som rör omvårdnaden. Uppmuntra din närstående att känna tillit till vården och dess kompetens och att hen ska ta sin medicin. Om hen inte vill det, försök hitta strategier och logiska resonemang, så ni hittar gemensam förståelse för att komma till en lösning.
Värna om relationen
Lyssna med medkänsla och inlevelse, ställ frågor om hur din närstående mår genom att formulera dig ödmjukt för att du vill förstå. Berätta hur du själv känner. Visa respekt och sårbarhet för varandra så kan kanske relationen också kan bli ännu starkare. Om det känns ok för din närstående kan det vara bra om du kontaktar vänner, släkt och nära för att hjälpa dem förstå sjukdomen så att de fortsätter att höra av sig och fortsätter hålla kontakten med den drabbade.
Visa respekt för den psykiskt funktionshindrade
Ställ lagom krav. Vissa dagar kanske din närstående inte vill/orkar kännas vid sin sjukdom. Självkänslan är oftast mycket dålig. Varje liten kränkning kan innebära en ny knäck/svacka/episod. Anmärk inte ständigt på detaljer i livsföringen, som inte är relevanta för den sjuke och som kan orsaka känslor av otillräcklighet och misslyckande. Påvisa framgångar och ”fira” de små framstegen.
Visa inga starka känslor
De psykiskt funktionshindrade är ofta väldigt högkänsliga personer, som inte tål vare sig negativa eller överdrivet positiva känslor. Undvik kritik och ironi. En lågmäld, s.k lågaffektiv konversation är att föredra. Försök att vara rak och tydlig i din kommunikation och att hålla fast vid det du sagt.
Hallucinationer, vanföreställningar och förföljelsemani
Om din närstående hamnat i en manisk episod eller i ett psykosliknande tillstånd kan du försöka prata med din närstående om hur det känns och upplevs men pressa aldrig hen att förklara vad det kan bero på. Det kan leda till förvirring, misstolkningar och utåtagerande. Vi vill även råda dig att inte lägga ner en massa tankemöda och känslor på att försöka finna en logik. Undvik hot och ultimatum. Luras aldrig! Hindra aldrig din närstående genom att själv ställa dig i hens väg eller låsa in. Kom ihåg att du alltid ska kunna gå därifrån!
Lär dig känna igen varningstecken för återfall
Om din drabbade närstående inte har sjukdomsinsikt eller i episoder inte inser att hen är sjuk, så kan det vara bra om du som anhörig kan få ta kontakt med vården för att informera. Även om din närstående inte gett sitt medgivande att du ska få information om vård/rehabilitering så innebär inte sekretesslagen och tystnadsplikten att vården inte får lyssna till vad du har att berätta. Tvärt om så kan din information lägga grunden för att ansvariga kontaktpersoner och / eller läkare kan få ännu bättre underlag för att kunna värdera din närståendes tillstånd och behov av vård och rehabilitering.
Gör upp en plan!
När ni pratar om varningstecken (enligt ovan) kan ni kanske passa på att ta tillfället i akt att resonera om att gemensamt författa/skriva ner ett slags Förhandsbesked. Med det menar vi en sammanställning som ska innehålla en plan om vad som ska gälla vid kris. Vilka varningstecken tyder på försämrat mående? Hur vill din närstående tas om hand vid kris? Finns särskilda önskemål om bemötande vid ett eventuellt omhändertagande etc? Vår anhörigkonsulent har tagit fram ett förslag, med tips på hur ett Förhandsbesked kan se ut.
Vill du komma i kontakt med vår anhörigkonsulent, finner du på denna webbsida alla kontaktuppgifter mm under fliken ”Vår anhörigkonsulent”.
Ge tillbaka självständigheten
S.k ”Tankesjukdomar” kan påverka den kognitiva förmågan negativt och den drabbade kan få väldigt svårt att hålla många saker i huvudet samtidigt. Hen kan ha svårt att hitta struktur och prioriteringsförmåga men när den drabbade är lite mer stabil och i mer balanserade episoder av sin sjukdom är det viktigt att hen får tillbaka mer av sin självständighet. Försök då att släppa din överbeskyddande prägel och hitta tillbaka till en mer jämlik och vuxen relation i så hög grad det är möjligt. Dvs hitta tillbaka till en balans mellan att ”bevaka” och att stödja.
Sorgearbete tar tid
När en familjemedlem insjuknar innebär det en kris för hela familjen och vi söker ofta syndabockar, som vi kan lägga skulden på. Det tar tid att acceptera och bearbeta krisen, som ofta innehåller olika faser; ilska, vrede, köpslående, hopp, besvikelse, sorg, skuld, skam, nytänkande m.m. Var inte så hård mot dig själv . Acceptera att du inte kan förstå din närstående fullt ut. Var ödmjuk emot dig själv och acceptera det du inte kan förändra.
Prata av dig
Känn inte alltid att du som anhörig måste komma med lösningar. Ibland kan det räcka att bara lyssna. Det gäller när en anhörig stöttar sin närstående men det gäller även när du som anhörig behöver prata av dig inför någon du litar på eller ventilera dina känslor, upplevelser och tankar med en professionell hjälpare
Delad börda är hälften börda.
Ställ krav på psykiatrin
. Kräv information om diagnos, medicin, annan behandling. Samarbeta och delta i vårdplaneringen.
Ställ krav på kommunen
. Stödet i boendet och sysselsättningen skall vara så anpassat att den psykiskt funktionshindrade får möjlighet till ett självständigt liv.
Förbered förändringar i god tid
Många blir oroliga vid förändringar och nya intryck. Gå fram med små, små steg och skydda för situationer, som innebär att alla sinnen sätts på helspänn. Skynda långsamt!
Lägg bort dina skuldkänslor
Familjen är inte orsak till sjukdomen. Tro inte på allt du tänker -du ÄR inte dina tankar! Din hjärna tänker över 60 000 tankar per dygn och många av dessa tankar kan repeteras i negativa tankebanor. Försök fokusera på sådant som är hjälpsamt. Försök vara varsam och snäll emot dig själv.
Skäms inte för sjukdomen
. Ju fler som får rätta kunskaper om att psykisk sjukdom är en sjukdom som många andra, desto fortare kan alla gamla fördomar suddas ut.
Ge aldrig upp hoppet
Många personer återhämtar sig spontant helt och hållet utan att man vet varför. Andra kan, om de får hjälp, lära sig att leva med sitt funktionshinder. Säg inte ”om du blir frisk” utan ”när du blir frisk”. Ett kroniskt tillstånd behöver inte vara för evigt – det kanske bara är väldigt långvarigt.
Ta makten över ditt liv
Låt inte sorg, skuld, skam och ansvar för den psykiskt funktionshindrade ta överhanden. En kris kan betyda ett vägval. Välj den väg som leder till nyorientering och mognad. Det finns mycket att glädja sig åt i livet trots allt. Försök att hitta din egen nisch i livet!
Ta hand om dig själv!
Avsätt/schemalägg tid för avkopplande aktiviteter där din hjärna inte behöver planera och ligga i framkant. Ta reda på vad som verkligen är meningsfullt och vad som ger dig energi i vardagen! Vad är det du säger till dig själv när du tappar orken? Vad hade du sagt till din allra bästa vän när hen är på väg att ge upp? Hur kan du hjälpa dig själv?
Fundera över dina känslor och dina reaktioner. Ofta vill man vara stark och tror att det betyder att man inte ska känna eller bli medveten om sina tankar om upplevelser och reaktioner. Ibland kräver vi av oss själva (och/eller andra) att vi ska skärpa oss -men tänk om det är just detta som är själva problemet och inte lösningen? Ditt bemötande kan göra stor skillnad när du möter någon. Att du kan le och bekräfta någons blick kan betyda mycket för både dig och den du möter.
Lyssna och visa att du bryr dig om (även om dig själv!)
Prata med någon varje vecka och bli andfådd minst varannan dag!
Se till att du räcker länge! Stötta dig själv, lyssna inåt och var nyfiken på vad du skulle behöva just nu. Gör saker du tycker om, håll fast vid viktiga vänner. Om du känner dig ensam är vårt råd att försöka gå samman i grupper med andra. Kurser, föreningar, stödsamtal… Försök känna omsorg om dig själv och värna om saker som får dig att skratta
Att du gör saker för egen del mår hela familjen bra av!
Barn och unga är också anhöriga!
Barn märker från mycket tidig ålder när något inte är som det brukar i familjen. Tänk på att man räknas som anhörig -oavsett ålder. När en medlem i familjen drabbas av sjukdom påverkar det alla. Känslor av oro, ilska, rädsla, skuld och skam är vanliga hos barn vars föräldrar eller syskon lever med någon form av psykisk ohälsa och/eller riskbruk. Det är bra om familjens vuxna kan sätta ord på och förklara vad som pågår för att barn ska förstå varför och därmed slippa lägga skuld på sig själva. Enligt hälso- och sjukvårdslagen HSL ska sjukvården ta hänsyn till barn och ungas behov av information, råd och stöd. I Sverige ska vi alltid prioritera barnperspektivet (Barnkonventionen är lag i Sverige sedan 2020).
Att råda och samtala med barn:
Det finns andra som varit med om ungefär samma saker som du
Prata med en annan vuxen som du kan känna förtroende för
Prata med en kompis du kan lita på, det är bra att prata om saker du grubblar på
Om du vill prata anonymt kan du ringa eller chatta med en samtalsjour. Att googla brukar vara enklaste sättet att hitta en organisation som passar bäst för en.
Du kan också ta kontakt med Ungdomsmottagningen, din skolsköterska och/eller skolkurator
Det är inte ditt fel att någon i din familj är sjuk
Du har rätt att må bra fast andra mår dåligt
Försök säga ja till det du vill och nej till det du inte vill