FPS för anhöriga

Föreningen för Psykiatriskt Samarbete (FPS) grundades 1987 av en grupp föräldrar och anhöriga till personer med psykisk ohälsa. De kände sig utestängda från sina närståendes vård och rehabilitering. Såväl  anhöriga som deras närstående upplevde  ett stort missnöje med det bemötande de fick inom den psykiatriska vården och de tyckte heller  inte att de funktionsnedsatta fick en bra individanpassad vård. De anhöriga upplevde inte att psykiatripersonal tillvaratog den kompetens och kunskap de anhöriga hade och kunde bidra med för att underlätta rehabiliteringen.

Då gick man samman och bildade föreningen Psykiatriskt Samarbete.  Man ville ha mer inflytande och engagerade sig för att öka förståelsen för såväl insjuknade som anhöriga inom den psykiatriska vården. Jobbade för ett bra och respektfullt bemötande och för att anhöriga borde ses som en resurs för de funktionsnedsattas vård och rehabilitering. Föreningen ville även verka för att anhöriga skulle kunna få stöd för egen del och mer information om den drabbades sjukdom och vårdplan.

Samarbetet mellan FPS och psykiatrin,  Örebro Läns Landsting (nu mer; Region Örebro Län) stärktes och är idag mycket gott

1996 fick FPS pengar från Örebro Läns Landsting (nu mer; Region Örebro Län) att göra en utredning där man ville ta reda på behovet av stödinsatser för anhöriga.

”Vi vände oss till ca hundra personer som levde i psykisk ohälsa och intervjuade deras närstående. – Vilken erfarenhet och syn hade de på psykiatrivården? Hur upplevde de sin livssituation och vilka tankar hade de runt vilken typ av stöd som skulle kunna öka närståendes livskvalité”?

Utredningen visade att anhöriga mycket väl kan leva ett gott liv trots omsorg och bekymmer för den sjuke men det som är viktigt för att anhöriga själva inte ska bli sjuka är att de får stöttning  enligt nedan.

Detta är allt sedan dess vad vi inom FPS organiserat oss i föreningslivet för:

Att: den sjuke ska få god vård.
Att: både den sjuke och den anhörige har ett bra samarbete med psykiatri-personal
Att: man får information om den drabbades sjukdom, den medicinering som sätts in och den personliga rehabiliteringsplan som arbetas fram
Att: den närstående får stöd för egen del, t. ex genom Anhörigstöd, att ha en samtalspart man kan lita på, där man kan ventilera sina tankar och frågor, bena ut bekymmer, få information och stöd i vilka möjligheter som finns. Ibland bara för att ”prata av sig” inför någon som lyssnar